Försvinner in i vinterdimman och tittar upp i taket för att betrakta målarfärgen.
En och annan lite prick i det hela och jag funderar över hur lång man måste va för att kunna stå på händer och fötter på en och samma gång.
Som en vandrande pinne skulle jag nog säga.
Inte närheten utav vad jag är,
och är mycket nöjd med det
Svävar in ikvällslivet istället och njuter en smula av tillvaron över att vara trött
Insett hur trevligt det kan vara att hänga på mitt röda sängöverkast med ett strålkastarljus mot den vita väggen som dunstar ljusstrålar ut mot mina 43 kvm
Inte som en utlandssemester skulle jag nog säga, men rätt fint och rött är sött helt enkelt
Karin med Klös svävade på repris på ögonhinnan härom natten och jag kan inte annat än små le åt livets tillvaro utav personlig utveckling
Man vet aldrig vad som kommer härnäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar