Det är snart tid för en veckas julfirande i staden Varberg, och jag ska försöka att slappna av och bara vara. Känns redan nu som om jag längtar tillbaka till mitt hem. Inget går upp till mysstämningen jag känner i mitt egna krypin just nu och det har landat så mycket trygghet och kärlek i mig själv och i mitt hem den senaste tiden, att det är svårt att åka härifrån. Med rädsla för att det inte följer med mig. Det är utmaningen i det hela. Tilliten, kärleken, deltagandet, värmen, harmonin: finns den i dig, finns den alltid med dig. Det du ger det skapar du. Det du ger det får du tillbaka. Ska försöka att minnas det här.
Varje dag sker nått nytt, varje dag finns nått nytt, varje dag lämnas något gammalt och varje dag kan vi bli vi påminda av vad som kommer ifrån själen. Bara vi ser det, bara vi känner det och bara vi vågar se verkligheten. Det kan kännas svårt ibland. Men lika ofta kan det vara underbart, harmoniskt och uppfriskande. Så varför pga rädslor missa allt det gudomliga av självförverkling? Det vore ett bortkastat liv. Eller åtminstone ett halvhjärtat.
"Ge halvhjärtat och du får halvhjärtat tillbaka." Ganska lätt matematik.
Jag är jag, jag är ärlig, jag är i total balans och jag är älskad. Jag är säker på mina känslor och jag är min egna trygghet.
Nu tar vi och släpper det gamla och vandrar vidare till nya tider. Goodbye Earth, Welcome Universe!
Det finns fullt att glädje, livspuls, tempo runt nästa hörn, och jag har en smak för livet^^.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar