Lite hemlig, lite kantig och lite speciell.
Bland soldis och dimma växer du fram. Du liksom drar dig mot ljuset och bort från allt damm. Du vill ut och leka och göra dig hörd. Du vill vara den dära vi anar runt ett hörn.
Så du fick bli en spökblomma här tillslut. Lite kantig och hemlig tittar du ut. Bara så där för att synas ett tag. Sen försvinner du in i mörkret för att vila ett slag.
Det blommar blommor om våren men alla är inte som du. Du är min blomma och jag vill se dig nu. Se dina kronblad och se din färg. Se hur du växer, trotts soldis och damm.
Det blommar det blommar bland gator och hörn. De pressar sig uppåt för att göra sig hörd.
En del är som vanligt, andra som du.
Du är min blomma och du växer nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar