Efter en fika med Sofie.

Det är som nyspringda ben om våren på ivriga, vingliga styltor. Det är som glada solrosiga kinder på nyförälskade glada, men nervösa ansikten. Det är som havsbrisen som får varje lunga att vilja flyga....

Jag tittar en bit bort och ser målet framför mig, och jag gladeligen vinglar på vägen dit. Och jag studdsar och ibland faller men det är värt allt slit. För det tindrar i mitt hjärta när jag hör min melodi. Om fåglar och drömmar som sedan länge hittat hit. Nu sitter de framför mig, och kvittrar och se.. De säg:

-Kom hit! Kom hit!

Ja, de säger:

-Kliv ut till din värld och gör,

det Du vill!