måndag 4 april 2011

En saga: Flickan som ville skratta

Jag håller på att skissa inför en barnbok. Har sökt en kurspå HDK i Göteborg som i princip innebär: från idé till barnbok. Här är ett utkast på en saga jag skrev innan läggdags.


Det var en gång en liten liten flicka vars kläder var gjorda av gull. Och hennes läppar var rödare än rödast, och hennes hår tunnare än tunt. Hon bodde i den stora skogen, långt borta i ingenstans. Och varje dag hon vandra för att hitta, var hennes glädje var någonstans.

Hon plockade små små smultron och små stenar som glittrade ljust. Hon fångade små flygande väsen som tindra, som tjusiga älvor likt dom du sett förut. Men de satte hon i en kista, gjord av tallbarr och trä.

Varför gör du detta sa de, varför spärrar du oss in? De titta med stora små ögon, och vicka på svansen sin....

Flickan hon sade tillbaka, att hon va så ensam så. Och hon ville inget annat, än hennes egna glädje få.

Hon tänkte att de som fanns omkring henne, kunde ge henne det hon sa. Hon hade spanat på de små söta och sett att var eviga dag: de flög runt där bland molnen och fnissa och skrattade gott. Och flickan tänkte: där är de, där är de som kan göra mig gott.

Men inne i den stora buren, små tårar börjar se fram. De rinner som små floder och bäckar som vill sig i land. Och glädjen den liksom är borta, som bortblåst till främmande land, och flickan ingen sig glädje kunde få fram.

Hon trodde hon hittat hjälpen men hon satte den i en bur. Och inga fria små älvor kvittrar, när det är galler som stoppar dem nu.

-Ut ut små söta ut och sprid erat ljus. För här inne gör ni ingen nytta, här bildas bara mörker och inte den glädjen jag såg förut.

Så flickan förstod problemet, att ingen annans glädje hon kunde ta. Hon måste finna sin egen, och det gjorde hon en dag. Hon hitta den i sitt hjärta, den dagen då hon insåg att:

Att hon inte behövde vara som alla andra, och att allt hon gjorda var en del av hennes egna lilla skatt.


Inga kommentarer: