Arbetsprover iväg skickade!

Idag postade jag mina arbetsprover till en kurs där man skapar en barnbok. Från idé till färdig bok. 30 hp och är under höstterminen på Göteborgs konsthögskola. Det ska bli väldigt spännande att se om de nappar på mina idéer.

I helgen blir det lägerjobb så inte så mycket målande nu på några dagar... Desto mer nästa vecka ;)

Tavla: Fröken blå i min ateljéhörna

Fröken blå har blivit färdig!

Det är som en saga man läser från vänster

Hon är precis som alla andra. Står och bara är för en stund. Och bakom hennes kropp forsar vågorna fram för att ta henne framåt. Det är tankarna som har blommat och de växer sig uppåt och framåt och tillsist finns all energin där. Det är då vågen kommer..

Inget kan stoppa den.

-Livet, nu kör vi

En solig dag på Önneredsbrygga

Tavla: Fröken blå

En titt från Fröken blå.

(Under arbete...)

Dagens kreativitet

Den springande vårgubben springer vidare...

Och här kommer det bildidéer till en barnbok jag har i tankarna att skapa.

Spökblomma

Lite hemlig, lite kantig och lite speciell.

Bland soldis och dimma växer du fram. Du liksom drar dig mot ljuset och bort från allt damm. Du vill ut och leka och göra dig hörd. Du vill vara den dära vi anar runt ett hörn.

Så du fick bli en spökblomma här tillslut. Lite kantig och hemlig tittar du ut. Bara så där för att synas ett tag. Sen försvinner du in i mörkret för att vila ett slag.

Det blommar blommor om våren men alla är inte som du. Du är min blomma och jag vill se dig nu. Se dina kronblad och se din färg. Se hur du växer, trotts soldis och damm.

Det blommar det blommar bland gator och hörn. De pressar sig uppåt för att göra sig hörd.

En del är som vanligt, andra som du.

Du är min blomma och du växer nu.

Ben som vill springa.

Det är vår det är vår och det är spring i benen på mig!

Å så kom en fantasivarelse fram och full fart framåt!!

Inte färdig än så han återkommer en annan dag.

Kram godnatt på er.

Mer kollage. Bebi på upptäcktsfärd.

Alla är vi små nybörjare ibland. Här är en lite sötnöt som ska någonstans..

-Vart är du påväg?

Ett minikollage. ca 15 cm långt, 10 cm brett.

-Jag känner mig nöjd med livet och jag tänker... att jag vet att jag inte gör något fel. Jag bara gör.

This is me. Memoikarin

Satt och lekte fram några visitkort. Kan ju vara kul att ha ;)

Wha! Barbamamma i örat.

Det är barbapappa överflöd och nu börjar de till och med att dinglar från öronspetsen.

Här har vi söta barbamamma som ett par örhängen.

Ett hjärta på magen är ju lite min grej, så gillar henne lite extra mycket bara för det ;)

Kollage

"En bild säger mer än tusen ord."

Men ord är kul ändå!

Jag gillar att använda mig av text i mina bilder och jag fick fnatt på att riva bokstäver från tidningar en dag, riktigt kul var det.

Oranga vindar

Den oranga virldelvinden är färdig. Den tar sig fram i väldans fart, snuddar alla hörn och kanter, ingen blir oberörd.

Blyerts, välkommen tillbaka!

Onsdag förmiddag och stiftpennan har äntligen kommit tillbaka. Förstår inte varför vi varit ifrån varandra så länge, men nu är den tillbaka. Det härliga med blyerts är att det blir mjukare konturer och möjligheter till skuggningar, vilket man inte får med svart tusch. Två helt olika stilar beroende på vad man känner för.

Idag var det en liten fågel som ville komma fram.

Testingtesting! Blomma på ryggen

Jag och Henrik var på tatueringsmässa och det satte igång en hel del inspiration, såklart!

Jing och Jang, klummerlurer, fågel... ja en del tatueringsmotiv har snurrat runt i mitt huvud det senaste ett, två åren. Men nu börjar jag fastna för tanken på en lilja. Den som lever får se, men idéer är till för att testas! Sandra (pysselmajorna.blogspot.com) fick bli min assistent och hon gjorde det grymt bra!

Bild från google sökning.

Så här blev det efter Sandras första försök.

-Bra jobbat Sandra! ;)

Tycker dock att de tjockaste rankorna skall vara hälften så stora än vad det blev här. Funderar även på om den nedersta rankan ska slingra vidare lite till, samt de yttersta på sidorna.....

Har skissat lite. Tanken är att klummelurerna ska vara i "karinstil".. men nu blev det väl mest att jag ritade av och förlängde vissa bitar.

Skissade lite till och då blev det såhär.

Lite blad också kanske. Kul att leka med bilden och tanken, helt klart!

-Ge gärna feedback på vad ni tycker!

Kram på er!

En saga: Flickan som ville skratta

Jag håller på att skissa inför en barnbok. Har sökt en kurspå HDK i Göteborg som i princip innebär: från idé till barnbok. Här är ett utkast på en saga jag skrev innan läggdags.

Det var en gång en liten liten flicka vars kläder var gjorda av gull. Och hennes läppar var rödare än rödast, och hennes hår tunnare än tunt. Hon bodde i den stora skogen, långt borta i ingenstans. Och varje dag hon vandra för att hitta, var hennes glädje var någonstans.

Hon plockade små små smultron och små stenar som glittrade ljust. Hon fångade små flygande väsen som tindra, som tjusiga älvor likt dom du sett förut. Men de satte hon i en kista, gjord av tallbarr och trä.

Varför gör du detta sa de, varför spärrar du oss in? De titta med stora små ögon, och vicka på svansen sin....

Flickan hon sade tillbaka, att hon va så ensam så. Och hon ville inget annat, än hennes egna glädje få.

Hon tänkte att de som fanns omkring henne, kunde ge henne det hon sa. Hon hade spanat på de små söta och sett att var eviga dag: de flög runt där bland molnen och fnissa och skrattade gott. Och flickan tänkte: där är de, där är de som kan göra mig gott.

Men inne i den stora buren, små tårar börjar se fram. De rinner som små floder och bäckar som vill sig i land. Och glädjen den liksom är borta, som bortblåst till främmande land, och flickan ingen sig glädje kunde få fram.

Hon trodde hon hittat hjälpen men hon satte den i en bur. Och inga fria små älvor kvittrar, när det är galler som stoppar dem nu.

-Ut ut små söta ut och sprid erat ljus. För här inne gör ni ingen nytta, här bildas bara mörker och inte den glädjen jag såg förut.

Så flickan förstod problemet, att ingen annans glädje hon kunde ta. Hon måste finna sin egen, och det gjorde hon en dag. Hon hitta den i sitt hjärta, den dagen då hon insåg att:

Att hon inte behövde vara som alla andra, och att allt hon gjorda var en del av hennes egna lilla skatt.

Efter en fika med Sofie.

Det är som nyspringda ben om våren på ivriga, vingliga styltor. Det är som glada solrosiga kinder på nyförälskade glada, men nervösa ansikten. Det är som havsbrisen som får varje lunga att vilja flyga....

Jag tittar en bit bort och ser målet framför mig, och jag gladeligen vinglar på vägen dit. Och jag studdsar och ibland faller men det är värt allt slit. För det tindrar i mitt hjärta när jag hör min melodi. Om fåglar och drömmar som sedan länge hittat hit. Nu sitter de framför mig, och kvittrar och se.. De säg:

-Kom hit! Kom hit!

Ja, de säger:

-Kliv ut till din värld och gör,

det Du vill!