Jag skriker för det känns mkt bättre då!

"Jag hopar jämmfota en aning då jag inte vet var fötterna vill stå och för att undvika problemet en smula väljer jag att sväva för att hålla mig levande, ja och det fastän jag fummlar och alla vill vi väl stå fastborrade i det vi kallar jord! Eller...

Och ja när inte det inte hjälper så rycker jag tag i lekande fantasier för att skynda mig in i sagovärlden utav passionerande dramatiiik!

"-Jag vill vara friiiii!" skriker jag från maggropen och sliter håret en smula då jag fumlar mellan måsten och skaparlust!! Har svårt för att hålla mig till riktlinjer och göra det för att jag ska utan jag vill sväva ut i vintergalaxens glittrande galaxer bara för att det känns så mycket roligare då och

massa kunskap bara för att det är intressant och ingenting att egentligen klaga över och jag suger in det min hjärna vill ta emot, i ett virvel av intressekluvning utav det jag vill göra just nu!

Det är inte lätt att vara en passionerande sagofé

med en slänga av ambition och duktighetsstämpel.

Det liksom inte riktigt klingar i poesiboken

och smakar en aning:

tja.. motsägelsefull!?"