Martin Buber har talat

Om mötet

Står jag inför en människa som mitt Du,

säger jag grundordet Jag-Du till henne,

då är hon inte ett ting ibland andra ting

och består ej av ting...

Jag kan hämta fram ur henne färgen på hennes hår

eller färgen i hennes tal

eller färgen i hennes godhet,

ja, jag måste ständigt på nytt göra det;

men i samma ögonblick

är hon inte längre Du.

Duet möter mig av nåd -genom sökande

låter det sig inte finna...

Jag blir till i förhållande till Duet;

i det jag blir till som jag säger Jag Du..

Allt verkligt liv är möte.

*

Jag och Du

Det ena grundordet är ordparet Jag-Du.

Det andra grundordet är ordparet Jag-Det;

varvid utan att grundordet ändras

också ett av orden Han eller Hon

kan ersätta Det.

Det finns inte något Jag för sig,

utan endast Jaget i grundordet Jag-Du

och Jaget i grundordet Jag-Det..

Världen som erfarenhet tillhör

grundordet Jag-Det.

Grundordet Jag-Du skapar

relationens värld.

(Martin Buber, Jag och Du, 1923)