Pratbubbla

Det är det här jag pysslar med nu för tiden.

Jag har lämnat pensel å tavelduk för ett tag och har istället fått snille för att rita serier.

De ploppar upp här och var så håll utkik :)

Naken

Mitt uppe i allt så kan jag stå alldeles stilla och det är när jag står stilla som jag känner känslan av tårna i marken och kinden mot vinden och kylan som lägger sig mot tinningarna, då snön leker i luften.
Jag är naken nu,
Jag är naken för att vara jag och jag är naken för att låta varje millimeter av hud få leva.

Den runda hönan

Det har flyttat in en höna, den är stor tjock och rund och babblar kackelmajja med näbben sin som verkar rund ja den har tappat näbben den stackarn Ja herre gud, vad hände med den?

Att känna och en smula ironi

Söndag eftermiddag. Jag har borstat tänderna, petat topps i örat för att leka rebell mot läkarvården på-light-nivå, spelar frätande musik i högtalarna och kastar mandlar på grannens balkong. Ställer mig i fönstret och skriker:

(En smula entusiasm)

-Det har sagt "poff" i atmosfären! Jaaaaa och allt runtomkring mig snurrar och har tagits till en annan dimensioooon! *skriiiik*

WAOH, det liksom flyger engergibollar runt mig, de försöker taaala till mig ja tala och jag andas in syret in till mina innersta näsgångar, för att känna sinnenas medvetenhet!

Så het!

och jag andras (sägs vara bra) och jag andas, andaaas. Jag andas in och plockar glitter från prickar i luftens existensfulla varenheeet (mycket mörk stämma för att vara jag)

och ja

Det är som magi... att vara jag

Jag är mållös.

Och här skulle jag kunna ha ett inlägg om narcissism men jag tar det en annan gång.

Scenljus i natura

Spring inte

Fly inte

Försök inte gömma ditt lilla söta tryne

Högst omöjligt löjligt!

Vi står alla! i

r a m p l j u s e t .

En skräckis: Jag har en fågel i örat

Jag har en fågel i örat och jag vet liksom inte riktigt vad jag skall göra med den. Den piper, spottar och fräser och när som slänger den ut sin tunga... och skriker dom små orden, sakta:

"Va, tror, du, att, du, glor, på?"

"Eh, Dig.. ja, jag glor på dig! För du är så stor och så liten och du pickar på mig så att det känns."

"...Vet hut din jävel..." sade den med mörk stämma och dess ögonbryn föll längre, och längre och längre ner...

Som om fåglar kunde morra...

Jag har en fågel i örat

och jag vet precis vad jag skall göra med den! Den skrämmer bort det som min hjärna inte har något till. Ja, den är min bittermajja och den blänger med sina ögon längst öronsnibben... och i mörkret viskar den:

"Vet hut, din jävel..."

Sen blir jag fri.

Lite naket, lite roligt och lite buttert.

"Va glor du på??"

"Dig..."

Jag drömmer mig bort en stund i höstmörkret och tittar på stora tallen och löven som är borta och jag känner doften av luften som är renare än smaken av vattenkristaller och dimman den myser och ljusen dom värmer och i bland sipprar solens strålar ner på mina kinder.... och gör mig rosig på kinderna.

Det är höst nu.

Och jag myser.

Det bara flyger ur mig

Det ploppar ord ur min tunga likt popcornspoppning utan lock och det skvätter, det låter, det flyger ja det gör allt som alla ord kan göra och jag bjuder in allmänheten in till sagolivets lekande värld. Fullt av överraskningarnas överraskningar och ja! du skall bara veta....

.....att precis allt kan händaaaaa.....

...säger jag med mörk stämma och jag tittar dig djupt i ögonen och försvinner in i evigheternas evig het. Det är du och jag mot världen.....

...skriker jag till lillsyrran och vi klipper vänskapsband för att synas bättre och visa att det är nu, det är nu nu och nu som systraskapet har fått sin musikaliska klang av tokighet.

Jag tänker mig att allt händer ganska snabbt nuförtiden. Ja det va därför vi åkte till Las Vegas och lyfte pengslantar bland gatustenar och det är därför vi åkte jorden runt och det är därför!

...jag sitter här och ploppar popcorn och känner att känslan är precis så där svävande, lekande.... fantiserande! ....och....

En mekanism! ...och jag stirrar in i det stora blå och finner tusen stjärnor av regnbågens alla färger.

Pst.... Det finns smilegropar i mina kinder

och jag leker med dom....

Mini ateljé

Det bara står och väntar på mig....

Levande små väsen

"Det är levande små väsen runt omkring mig. En aning originella tokigheter och är jag riktigt riktigt tyst om natten kan jag höra hur de brötar, vrider och vänder i garderobsväggarna... Ja, jag undrar vad de pratar om."

Bilder från förr: Storm i vintergatan

Bilder från förr. Gjord 2009 och ägare är min bror Magnus.

Namn: Storm i vintergatan

Det är så mycket därinuti.. därinuti.

"...vart ska jag gå? vart ska jag gå? och vad är det jag egentligen tänker på?"

Work in progress

Jag kom på idén att testa tusch på akryl. Riktigt roligt :) Det här kan sluta hur som helst! Fortsättning följer...

"Det gömmer sig något bland träden"

Den springande mannen

"Han springer han springer han springer så fort han kan.

Han välter han välter, om han snart inte

kommer iland..."

Vem vill ha Albert Einstein i örat?

Det är nya örhängen på gång.

Att leva

Mmm, jag luktar på livet för att livet lutar så gott och inne i hjärnmekanismen hoppar småtomtarna runt på stutsmatta

och det är nästan så man kan se dalar och floder och bäckar runt tinningarna

och småtomtarna springer maraton likt snabbtänkta analytiker.

Indraget körkort nästa

men jag känner spontaniteten växa och lysa lika färgstarkt bland tankar

och ärligt talat tänker skogsmurvlet inte lika mycket längre

utan sveper iväg i leva livet kanalen och gör

för att det känns så

Så levande

Att leva

Luften bor i mina steg..

Äntligen på väg

Jag förlänger mina steg

Luften smakar som en jordgubbspaj

En solig dag i maj

Träden står i blom

Marken täcks av jungfrudom

Och nu hänger det på varje kvist

En solskensoptimist

Från norr till södertörn

Till jordens alla hörn

Så leder vägen hem till dig

Å, äntligen på väg

Framför mina ögon öppnar sig

En solig väg till dig

Äntligen på väg

Längtan bor i mina steg (jag förlänger mina steg)

Jag har lämnat allt som tynger mig

På vägen hem till dig

Från väst till österlen

På äng och mo och sten

Så slingrar sig en väg till dig

Äntligen på väg

Luften bor i mina steg

Framför mina ögon öppnar sig

En solig väg till dig

Och jag har lämnat allt som tynger mig

På vägen hem till dig

Vi är fria själar på äventyr

Stuttsar runt på orden av frihet och livet och kärleken och njutningen

och jag stuttsar runt på pärldroppar och gnistrande kristaller och levande fjäderfä och smilegropar

och hysteriska skrattgalna skrik!

Och jag ristar in bokstäverna i tavelduken

ord för ord av att:

Vi är Världen

Och mitt uppe i alltihoppa kommer den lilla varelsen fram och rösten sveper fram i vinden av att

-Hej... det här är Jag.

Och vinden svara och vinden viner mitt i naturens levande form av varande:

-Hej... det här är du.

Jag är en annan Du,

viskar jag runt örnsnibben

och jag drar fingrarna runt käkbenet

och känner att du är lika mycket människa som människor i övrigt.

Och det är då det faller mig till tanken att:

Jag är en människa. Ja herre gud

jag är en människa......

Det är ju helt tokigt ju!

Det är en saga vi lever i

Dagens projekt:

Jag tänker på drömmar, drömmar...

och jag hoppar ner i kaninhålet och vandrar ner ner (ökar takten)

ja ner ner i den andra världen och upptäcker små små ting av prickar och flygande väsen och:

Att det är en saga vi lever i!!

Ja och som sagor skall vara där vi inte vet

vad som är upp och vad som är ner!

Men vi är:

-mitt i livet!

-var i livet?

-vi äälskar livet!

Och vi springer runt bland blommande lossasväsen

bland världens glimmande skeeen.

Och ja! Jag vet!

Psst, det är en...

Så stora skor, men mina fötter är ju så små.

Ja det är som Håkan säger att... vi kan ställa ut förstora skor och....

"En liten flicka i förstora skor säger:

Jag skall nog lyckaaas...."

Jag kan sjunga vidare länge länge om skorna och skostorleken och det jag finner bland orden av evighetskänsla in i mörkret är

att det bara är min egen inre vision av skostorlekar

som inte har något med verkligheten att göra.

Så jag försöker finna fötterna jag står på och gräva ner mina rötter som egentligen redan är där

och då jag gräver kommer de små orden i mitt huvud

av flickan som sjunger om hennes stora små skor.

Och hon sjunger sjunger om att....

ja, hon kommer nog att lyckas.. lyckas.

Jag är en människa!

Ja jag är en människa. Jag är en människa varje dag, och jag kan tänka på fyrklöviga kronbland från trädtopparna och jag kan se glimmet från daggdropparna och jag känner vindpusten från horisonten och ja att jag är, en människa!

Jag har liksom varit det i hela mitt liv.

Det är så gott som inrutat i stjärngalaxen och det är bara du jag och vägglössen som vet om det.

Ja, att jag äär en människa, en människa i talande tall av ord och kropp och kropp och ord och ja att jag är en människa! En människa.

Ja.. en människa.

Nu talar vi!

• Stanna kvar i mitten trots allt snurrar runt omkring
• Förläng dina fötter med rötter vid varje fotsteg
• Prata ibland med andra som om du prata högt för dig själv, på så vis träna på att ta bort rädslan av den andres reaktion
• Var egoist
• Bjud på dig själv och skäm ut dig
• Småsåra andra om de finns anledning till det
• Var ärlig mot verkligheten. Se den
• Stå för det du är och det du klarar av/inte klarar av
• Var en människa
• Tro att du är värd det bästa. Du är värd det bästa!
• Va öppen för dagen och vad den har att ge
• Ta orden till hjärtat
• Prata ifrån hjärtat, låt orden flyga
• "Jag kräver inte att jag ska klara av "det här", utan jag bara går och så får jag se vad som händer
• "Jag kan inte göra något åt det jag inte kan göra något åt"
• Vila i din källa.