söndag 20 mars 2011

Den galna tanten, ny versio.

Jag har massor med snöflingor runt mig.
1, 2, 3 ja jag har snart tappat räkningen och min ögon de går snart i kors, ja jag har noll koll på allihop faktiskt och det e nästan som om jag tappat fattningen om både nu och då och då och nu eller ja, just det, snöflingorna.
Så va det.... snöflingorna.

Jag dansar med fötterna likt lekande älvor i snödrivor som inte har någon känsel, ja deras fötter de känner inte kyla och snön den smälter inte av deras pulserande, levande... Exploderande, fötter.
Nej.

Och mitt uppe i allt flyger det upp från något, ja det flög upp en tantvarelse bredvid mig.
Gammal, skrynklig och... gaaaalen.
Ja, har jag någonsin skådat en sådan tant??!

Jag stirrar med stora ögon, och hör de små orden...

...jag
...tror
...att
...hon
...har

....kul!

Ja, hon har helt förbannat kul faktiskt! Hon har roligare än hon någonsin haft och ja hon nästan chippar efter andan av luft ur hennes inopererade plastpåsar,
ja hon nästan knäcker kotorna från diskbråcket tillbaka till en annan dimension!!
Ja, det är helt gaaalet va kul hon har.

Ja, och hon skiter fullständigt i vad som kan hända, för denna tanten hon bara göör:
Hon kastar löständer på grannarna, hon kör rullstolslopp med gubben sin och bakar pannkakor mitt i natten.
Hon liksom lever ut och lever in, för hon vill leva.

Och plötsligt en dag, så dog hon.

The end
/MemoiKarin

Inga kommentarer: