Jag har en massa med snöflingor runt mig.
1, 2, 3 ja jag har snart tappat räkningen och min ögon de går snart i kors, ja jag
har noll koll på allihopa faktiskt det e nästan som om jag tappat fattningen om både nu och då och då och nu eller ja, just det, snöflingorna,
så va det... snöflingorna.
Jag dansar likt lekande älvor i snödrivor som inte har någon känsel, ja deras fötter de känner inte kyla och snön den smälter inte av deras pulserande, levande ... exploderande.... fötter.
Nej.
Och mitt uppe i det flyger det upp från något, ja det flög upp en tantvarelse bredvid mig! Gammal, skrynklig och galen.
Ja, har jag någonsin skådat, en sådan tant?!
Jag stirrar med stora ögon,
och viskar de små orden....
...jag
...tror
...att
...hon
...har
...kul!
Ja, hon har helt förbannat kul faktiskt! Hon har roligare än hon någonsin haft och ja hon nästan chippar andan av luft ur hennes inopererade plastpåsar,
ja hon nästan knäcker kotorna från diskbråcket tillbaka till en annan dimension!
Ja det är helt gaaalet va kul hon har!
Ja och hon skiter fullständigt vad som kan hända, för denna tanten hon ba! Ja hon ba bara gööör. (...för vad som än, så liksom, ja Det liksom sipprar igenom allihopa... även de små snöflingorna. Viskade en annan stämma...)
"-Stå ni där och tryck och tryck ner... Men det gör inte jag!"
Ploppar fram på hennes tunga sin.
Ja plopp plopp säger det,
så kläcks dom.
Orden alltså....
;)
Hon säger: Blablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablala......... forts följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar