och jag stuttsar runt på pärldroppar och gnistrande kristaller och levande fjäderfä och smilegropar
och hysteriska skrattgalna skrik!
Och jag ristar in bokstäverna i tavelduken
ord för ord av att:
Vi är Världen
Och mitt uppe i alltihoppa kommer den lilla varelsen fram och rösten sveper fram i vinden av att
-Hej... det här är Jag.
Och vinden svara och vinden viner mitt i naturens levande form av varande:
-Hej... det här är du.
Jag är en annan Du,
viskar jag runt örnsnibben
och jag drar fingrarna runt käkbenet
och känner att du är lika mycket människa som människor i övrigt.
Och det är då det faller mig till tanken att:
Jag är en människa. Ja herre gud
jag är en människa......
Det är ju helt tokigt ju!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar