Plockar av masken

Jag tycker om mig själv väldigt mycket. Jag tycker om mig själv så mycket att jag till och med blir generad när jag beskriver mig själv. Och varför blir jag det? Jo för jag någonstans på livets resa misstolkat världen och trott att det varit fel.

Jag är alldeles strålande, enastående, en sanslöst söt och glad!

Jag är blyg, ledsen, arg, förvirrad, orolig, snäll och elak. Det är att vara Jag.

Jag gör ett ordentligt första försök och plockar av masken. Plockar av masken av rädsla att vara jag.

Från topp till tå, inifrån och ut... med alla känslor och sinnesstämningar.

Jag ändrar min inställning och inser: att jag tycker om mig själv så pass mycket, att jag vill vara snäll mot mig själv.