Dikt: En genomskinlig hinna

Det dansar märkliga toner från högtalaren och jag sitter och smakar mangofrukten mellan mina läppar, medans sommarluften blåser in

från balkongdörren.

Jag försvinner bort till andra änden av stan för att känna lekande puls av levande mekanismer, som drar ut det sista ur varje sprakande sekund. De sipprar ut bland tegelstenarna som rinner under deras fötter. Lekande. Det är så lätt.

Jag svävar vidare, med tunnheten bakom mig och det glittrande solskenet runt mina fingrar.

Det är så vackert, att veta.

Det är så vackert

att veta.