Enkelhetens magi har växt sig in i storheten. Den slingrar sig runt mina ben och tar mig till platser bland doftande stränder, morgondimma och sjungande klagosång. Enkelhetens magi har förbluffat mig. Har gjort mig full av stillande vattendroppar som rinner ner längst tinningen, från regnet jag visste skulle komma.
Det har hänfört mig, förtrollat mig tagit mig till nya platser jag inte visste fanns. Har slitit mig ifrån traditionens enkla boning, för att göra livet lite mera exalterande. Den har lämnat mina sista bitar från min utmärglade kropp och tagit resterna vidare till en annan dimension. Vi får se vart det landar.
Jag kan bara ge vidare.
Och det är bilderna som talar, det är de som visar vägen ut det är dom som finns där och kommer ut ur mina händer. Som slingrande solstrålar som bränner sig fast i underlaget av det som kom först. Det kan vara jag. Det kan vara jag som ligger där nere och får solstrålarnas brännande rivsår genom huden. Under, igenom, bortom, det som vi inte längre kallar hud.
Ozonlagrets bleka stämma viner genom vinden och vi står som förstenade fångar, och lapar in hettan som gör varje kropp het. Vi blundar för förödelsens mekanismer, vi blundar för att något kan vara starkare än vi.
Vi är Jorden. Orden rullar i våra huvuden. Det är egensinnade apparater som ställer sig på toppen av berget men utan att förstå att det finns inget berg. Det är vi som skapar det. I våra huvuden.
Det bränner på underarmarna.
Hon har en rosa prinsessa i sig som också vill vara med.
Hon gömmer sig bakom attityd, action och galenskap och närsom kommer hennes rosa, generade kinder komma fram.
Hon är söt, skör, flygande, bubblande och varje hjärncell fokuserar på drömmarna om kärlek och evigheten, och flygande väsen över marken.
Det finns en liten prinsessa inom oss som också vill vara med. Hon gillar spets på gardinen, rosor i köket och glada ord och glada nätter.
Det finns en liten prinsessa inom oss. Men var finns du?
Jag försökte förklara allt med metaforer, bara för att göra saken lite mera filosoferande
Och vet ni? Det var precis det som
Inte hände!
-Allt blev explodernade, trevande, ibland ointetgörande långdraget, magert, innehållslöst.
Det liksom kliade till på mina inälvor och jag försökte veckla ut innehavet för att klia tillbaka men naturens lagar förbjöd mig, för i såfall skulle jag dö.
Och det ville jag inte.
Jag ville förklara allt med metaforer!
Jag ville du skulle få smaka på orden av bakelser utan dess gräddiga innehåll jag ville kleta över ditt ansikte med toppen från de söndriga munkarna i mina händer.
Jag ville spruta grädden över din nakna kropp.
Men det gick inte.
Det liksom fastnade i sprejanordningen och jag ringde konsumentverket för att klaga för att
-Jag ville bannimej förklara dagen med metaforer! Och sprutflaskan liksom hindrade mig från mina fantiserande handlingar.
To bad! sa jag och gick längs vägen av vägskäl och plockade maskrosor för att jag var en av dem som var glad för att de fick leva. Mycket.
Jag vill också leva mycket! Lika mycket som maskrosorna, skrek jag över ängen och jag skrek och jag skrek och jag skrek. För jag ville vara lika obegränsat överflödig, övergödlig som landskapets mest multipiercande växtohyra.
---
Det liksom kittlar i mina händer och det pirrar i fingertopparna när jag tänker på möjligheternas exploderande skaparbomb. Sprutande fyrverkerier av stjärnfall, presentpapper och paljetter. Ja jag ser synen av magiken ur ditt långa hår. Jag ser känslornas levande lekstuga. Jag ser offentlighetens magnetstyrande sug.
Sugs in. Sugs ut.
Sugs in i det som inte alltid finns men i min värld får finnas.
---
-Tänk, att allt kan förklaras med metaforer.
