Jag och en Dag i Solen!

Jag och mitt Jag ute i solen så kul kan man göra en dag med sig själv :P

Exploderande bomb!

Kroppen är ju helt underbar asså.. ja eller underbar, vad ska jag säg?

Mörkchoklad och vin kvällen till ära och snart så ska jag gå åka heeeem! Varit i Varberg i fem dagar snart och mjo, mysigt javisst, men nu vill jag verkligen hem till mitt liv, mina vänner och min piffpuff vardag!

It´s a strawberry decory my dear

It´s a strawberry decory my love.. like a golden straw from the earth and a red berry in my mouth, delicious! Enjoy...

Att falla

Det är en farlig situation just nu och summan av det hela är att jag gör som jag brukar göra, i största medvetenhet och jag snurrar i tanken av förändring och skräck.

Lyssnar på galet skön musik och njuter höger sinnesstämningen en aning med ett glas rött

eller två

ett skapande flöde av det hela en kväll då jag vill falla

eller vill jag?

av räddsla för att förstöras i en värld som är skör

vad vill jag vem är jag vad gör jag?

inget

eller

mycket

är bara jag

"det enda jag ska göra just nu är att bara följa med?"

samtidigt som vad?

Jag läser om makt just nu och jag funderar över skillnaden mellan makt och makt

min makt

din makt

allas makt

till vadå?

att vara?

att finnas?

att yttra sig?

varför alla dessa maktpositoner?

varför alla dessa regler av ovetande förnuftvetenskap utan nått som vi i själva verkat har hittat på?

eller är det som det är... naturliga ting naturliga drag

Ja som tyngdlagen där allt eller inget inte handlar om regler utan om att vara... fallande?

-Du kommer falla!

Du kommer falla...

Ja jag faller jag faller från femhundrafemtioelva gångers höjdproduktion utav meter av meter och med ljusets hastighet bara för att jag inte ska ha något att säga till om...

Men i huvudet gnager det och det gnager och gnager

och lika lätt är det att falla in i det gamla

Men jag har ingen chans

jag har ingen lag på min sida

Jag kommer falla

och jag kommer flyga

Flyga fri som en fågel utan gyllevingar som bär mig över sol och vatten vatten och sol

Inget är sig likt när jag vaknar och när jag vaknar kommer jag se mig om och se mig och se det jag inte innan kunde anna, föreställa mig, ha kontroll över.

Jag har ingen kontroll, jag äger ingen kontroll..

Jag bara är ett utav allt och det jag tänker det skapar jag.

Men vad tänker jag?

Vad vill jag?

Vad är mina mål?

Vad ära mina förutsättningar?

Det är här och nu jag ska sluta att fundera

och bara vara

bara vara jag

bara vara impulsiv

bara vara ett utav allt

bara finnas till.... som jag....

Jag kanske inte vill sluta

och jag kanske aldrig slutar

slutar att tänka lite

fundera lite

oroa mig lite

vara ynklig

oförstålig och rädd

rädd

rädd

Men vad är det egentligen du är rädd för?

Att leva?

Isåfall...varför finns du nu?

Utslängd!!!

De blurrar blurrord ur mitt inre och det sprakar och bakar

skapar något ur kreativietmaskinen utav hjärta, själ och varelse.

Min varelse mitt lilla spökmonster som käkar praliner och går på tå.

Tå tå tå-rar flödar av känslor och förvirring.

Dektektivarbete av sötaste arten.

Spaning späjar spökrunda efter svar av självklaraste arten.

Hänger och dinglar lite här och lite där och funderar över tyngdkraften och vad som

ramlar först..

Gaah det virrvlar av sötsaker och hjärnan gapar tom i ett försök till högaktivitet

på lättaste graden

Motsägelsefullt av bara farten utav ovett och etikett

Det blåser höststormar och jag flyger.

Flyger flyger rakt in i det nya och slängs ut av universums hyresvärd från våning 42

"Du har ingen talan" sade talmakarn och putta mig över dörrkanten och:

-Hej här står jag, gladaren är gladas och jag börjar tänka ett steg längre och inser:

Massa fina saker mitt uppe i all förvirrad galenskap....

"Vilken lyckans ost jag är!" plingar det i huvudet och tänker lite extra på alla fina vänner jag har i min omgivning..

....Aaa... det är härligt att leva i dag också....

The love

.karin // 2009

The love.

The world.

From me.

to you.

SKOLA!

skola skola skola skola

hela livet är en skola

just nu skolar jag på socionomprogrammet på Göteborgs Universitet!

Livet och ett Träd

Livet och ett Träd. En växande rot, upp upp i skyn vidare frammåt.

En början och ett allt.

En bild av "En människokropps inre". Gestalandet av ett träd en gren och ett dinglande hjärta.

Vi är fria och vi är

Levande

Dansande bildkonst

Livet är en enda rörelse.. Vi vet inte hur det börjar eller hur det tar slut. Men vi känner det, och det händer..

Det lilla fostret

Alla kan vi känna oss som ett instängt foster någon gång.

Gjord våren 2008

Skuggans slöja

Vi finns men ibland gömmer vi oss i en annan dimension bara för att läka oss själva

Lilla jag och X kilo böcker

Ja det här var ju allt en liten krabbat, en liten tösetös eller vad de nu brukar kallas. Gulligull i kinden är också allmänt känt för sådana här små saker utav generation xx och jaa a tänka sig att det här faktiskt är jag, i en aning lite mindre variation!

Igår eftermiddag när dagen kändes lite allmänt händelselös, så traska jag upp till mitt gamla flickrum för att ta mig en titt i garderoben. Garderoben har under livets lopp haft en alldeles specifik uppgift: att samla på saker. Viktiga, konstiga, oviktiga och skräp...

Ganska mycket kan det bli på 19 boende år i familjehemmet. Men denna gången så valde jag att ta i tu med något alldeles fantastiskt:

Dagböcker

Många dagböcker. Och då är detta inte ens kompletta samlingen. Nä, för det finns och kommer mera. Och när jag stod där och tittade på alla mina skapelser, så slog det mig att jag när jag är 50 år kommer jag behöva mig ett lager! Fullt av skriverier och målerier, utklipp och små ting... och allt av samma värde. Och ja, jag kanske skulle skriva mig en bok en dag.

En miljon

Undra vad som skulle hända om jag finne en miljon under mitt nattduksbord? Tämligen chockerande skulle jag säga, men tänk om det vore så och alla vore gröna av grönaste betyg och tittut!! så hade husets skogstomte tittat in och sagt:-Ja men du haar ju varit så snäll i år, iväg med dig och köp dig en klubba!

Klubba.. fanken heller att jag hade jag köpt en klubba (och då tänker jag inte bara på mitt rådande sockerförbud)

Nää, jag tänker storartat, explosivt, exotiskt, drömmarnas rike och gaaaaaaah aaa aa aaa a....

(hakar upp mig)

I slutändan finns det två vägar:

1. Ett stycke handlingsförlaming och nagelbitande

2. Hejdlös shopping, Wooohooo!

Jamenar, som ett litet tröstpris så här på sommarsnårskanten, sittandes på mina föräldrars altan med bihålsinflamation?..... Eller?....Kanske?....Lite.....?

Parantes

-Asså, lite mera färg asså.. Kan man få det?

-Svart?! Aha, aja....

Scenljus för min Drömfågel!

Jag har en vision, om scenljus scenglans och applåder

Om tittande blickar och suktande suckljuuud, av den positiva skaran

Jag tänker mig affischer på stan, budrop och tingelitangel från öronsnibben

Och Ja, jaaa det är ett virvel

av nyfikna människosjälar som hört viskarnas fågel om fågelgummans klotterplaaaaaank!

Det river från naglarna och det pyr i mig, fullständigt pyyyyyr i människosjälen som vill ut

Ut och skapa

smaka

vaka

över mitt alldeles egna konstnärsskaaaaaaaaap!

Ehh... Ja, om inte annat så är det jag som åker till GeKås denna veckan och köper målardukar...

Kontra acceptans

Jag lyssnar på musik av Björk och jag är arg, arg arg arg. Arg över vad det är mer jag ska förstå! Vad är det jag ska förstå? Eller är detta toppen av berget då jag ska få vara arg? Arg Arg Arg! Jag skulle kunna rista in bokstäverna i väggen i vardagsrummet, skrika ut genom fönstret och säga -VAD VILL NI ATT DET SKA BLI AV MIG?

Jag stirrar acceptansen i vitögat och skriker: Vad vill ni, Vad vill ni med mig? och jag håller med Laleh om blåvalen som vill äta upp mig och VAD SKA DET BLI AV MIG!

Ja för jag dissar Ferdinans livsfilosofi av doftande blommor och söckersött bladder. Istället skriker jag, ja jag SKRIKER från botten av maggropen och UT, ut i luften bland existensenens galenskap över att vara Jag... och jag accepterar världens toppar och dalar.. Men:

-Jag Vill Inte Vara Sjuk Något Mer! Jag vill ut och stångas med alla dom andra så tjurarna!!!!

Den stora verkligheten

Den stora verkligheten är den där du sitter och tuggar på din eventuella kexchoklad och inser att nöten i kademuman egentligen smakar bättre. Men du kan inte göra så mycket åt det och ju mer du anstränger dig ju mer förlorar du på det och kexchokladen kommer säkerligen aldrig smaka så illa som nu.

Det är förargligt. Att vi goa kexchoklads ätare inte kan få bestämma dess innehåll och ack och ve för att vi faktiskt inte har inträde in i bakbutiken. (Lite komedi över det hela har aldrig skadat så jag försöker se mig själv i rånarluva och svarta läderstövlar...)

Nä, det passar inte riktigt och tur är väl det över den insikten, annars skulle jag säkerligen ligga nätt och jämnt utbränd på Sahlgrenska Ja kanske för andra gången.. men vad har det med saken och göra!

Nä det kanske varken du eller jag kan veta bara det lilla fröet där borta som vi alla står och tittar på och varje gång som denna gång så finns något sprakandes i luften, tittandes och suckar och undrar över när vi ska inse att det lilla fröet i själva verket är vårat.

"I sinom tid" sade den andra som skulle föreställa samvetet. "Alla har vi allas dagar och allt går inte lika fort som nervpulser utan tanke handling och snubblande". Ja vi måste ju alla förstå att det finns sådana varelser och kanske är det så att vi aldrig finner någon som säger: "Jag är helt trygg!"

Nä för har du verkligen mött någon?

Trygg, djupt innefrån och ut..? Någonsin?

Ja det är den verkligheten och alla smakar av den då och då och kanske i sinomtid kan vi inse, att det finns bara Jag, jag, jag och Jag, och ingen annan som jag kan ha kontrollen över.

För visst var det så, att genom att tro att man har kontrollen över andra och händelser, som man skapar sin "trygga värld". Där man tror att inget ont kan hända "för jag har kontroll". Möter jag en mördare så räcker det om jag tindrar med ögonen och ler? (För inte kan ett par så glada ögon mördas?) I själva verket ser inte personen ifråga med kniven i handen ens om det är en kvinna eller man och utan att ens hinna fundera över vad som ska serveras till frukost i morgon, så är någon död. För att en person hade i avsikt att göra så.

Verkligheten är grym!

Som ett litet kontra till det så kan det ju faktiskt också vara "alldeles alldeles underbar!!" (Utifrån att du inte tar allt för stort på sagohypoteser.)

Så låt säga att du faktiskt inte hade någon kontroll på någonting alls i din omgivning, så sparades det faktiskt lite sockersöt maktpinne till ingen mindre än.... (håll i dig)... DIG SJÄLV!

Det finns nämligen en person i hela ditt långa (ibland korta, allt är relativt) liv.. ja och det är dig själv! Du själv har makt över vad du säger, vad du inte säger, vad du gör, vad du inte gör, vad du äter, vad du inte äter, vilka du umgås med och vilka du inte umgås och så vidare...

Men då uppenbarar sig det hela att vi faktiskt kan skrämmas av lite makt och kontroll. Och det är just när det handlar om oss själva. Då betyder det ju att vi inte kan skylla på någon annan, i de val vi har gjort?

Tämligen obehagligt kan vissa tycka.

Och ja absolut...

Annars hade jag inte suttit här och blurrat bladder och funderat.... precis som jag alltid brukar göra!

Så istället för att leka verklighetsskapare, tänker jag nu återgå till att försöka:

att acceptera verkligheten så som den är!

Nått ur mitt inre

Det kommer upp något ur mitt inre. Det skrapar, låter, ja gör ljud ifrån sig och jag är allmänt trött på den typ av kroppslig uppmärksamhet som min hals ber mig om just nu. Host, host och åter host. Det brötar som aldrig förr!!!

Ja, en riktigt bröt maja är jag just nu! =P

Kärleks upplevelse!

Waoh....

Jag lyssnade percis på en föreläsning på www.vipstar.nu, av Ylva Trollsteiner.

Den handlade om kärlek, och finns till allas förfogande just idag.

Tips från coachen...

<3

Kreativitet, spontanitet och blurr från själen...

Det började i Grimslöv för sisådär ett år sedan. Jag fick en ca 1 x 0,5 meter stor plywood med hjälp av mina nyfunna konstvänner, dess trälärare.. och ja sen började det...

Grundfärg, vit färg... en stund i träsalen, med doft av sågspån... kreativa konstelever i min omgivning... Tittandes, nyfiken, ute på upptäcktsfärd...

Jag gillade det...

En sen kväll sitter en tjej på sitt internatrum, doppar penslen och sen...

Ett ansikte trädde sakta fram, lite försiktigt, slutet, men ändå glad...

Med ett stort hjärta i sitt inre, sprakande, levande.. Början på nått nytt... läskigt, skrämmande, härligt..

Det var för ett år sedan.. Den fick vila.. följde med mig till Varberg, lutandes mot en vägg i mitt flickrum..

"Inte färdig än.." det var min tanke.. Vad det skulle bli?... Hade ingen aning..

Ett år framåt, här och nu...

En sen kväll, sitter en tjej på sitt golv i Högsbo. Tittandes funderande, och sen...

Pennan glödde, orden svävade, allt allt allt, ut genom min hand!

Ut ur mitt huvud, ut ur in själ.. inga gränser inga föreställningar... Det vara bände och allt levde. Pennan levde, jag levde. Mera glitter, allt glitter!!! MERA MERA LEVANDE!

Bläddrandes i en tidning och där där står det där är det och alla inrebilder alla känslor allt bara spolas upp framför mig och mina ögon såg och mina händer handlande saxen klippte "Det är nu det händer". Det är nu, och alltid nu och det finns bara ett nu!

Med en stilla tanke på kvinnan som sådde mig ett frö, ett litet litet frö och ett stort stort möte. Om livet, det jag gjorde och det jag gör... Klottrande kanter i böcker under skoltimmar... till klottrande papper.

Skrivande ord och målande penslar!

Konstnärsinnan Eva-Lena..

Jag skänker henne en tank, ger henne en plats på min egen axel...

Jag ger er en bit av mitt inre.